Skönheten & Odjuret

En av mina absolut bästa favoritfilmer när jag var liten var Disney’s Skönheten & Odjuret. 

Kan ni då förstå lyckan när de nu släppte en ”riktigt” version, som i princip var precis som den tecknade?

Förra veckan så var jag för att se den med mamma & pappa. Jag och mamma hade längtat i flera veckor 😁 

Helt underbar film, och som tårarna sprutade i slutet. Fast man vet hur det slutar så gick det inte att hindra. Sen när det blev bra så fortsatte jag att gråta… inte lätt att vara jag 😂❤️ 

Fantastisk film, helt magisk. GÅ OCH SE DEN! 😍

Annonser

Ommålning & balkongfix

Äntligen så tittade solen fram & jag fick skruvat ihop balkongmöblerna. Var definitivt inte lätt att skruva ihop en hörnsoffa med endast två armar haha… men skam den som ger sig! Idag så invigde jag & Vixie den ordentligt, som vi njöt!


Barnens rum blev även målat & ombonat. Nu fattas bara att älsklingarna ska komma hem imorgon. Går sönder av saknad varje vecka… ❤️


Även alla fönsterkarmar & mina garderobsdörrar fick sig en omgång igår 🤣

Bara mitt rum kvar som ska ommålas en vacker dag. 🙂


Även min spegel är upphängd. Som jag trivs med min rätt så nymålade hall. Man kan inte hänga läpp med en sån färg på väggen. 😂


Precis hemkommen från gymmet, svettandes av både löpbandet och benstyrka. Otroligt skön känsla när jag får springa, känner mig lite gladare iallafall. 

Nu väntas ett bad innan jag kryper ner & håller kväll i sängen framför Gilmore Girls. ❤️

Motgångar

Tycker mest jag tappar mitt fokus hela tiden på de bra sakerna. För motgångarna är så mycket större och mörkare, att jag snart inte vet hur länge jag orkar. 

Jag har alltid varit den glada, den positiva. Jag känner inte henne längre. Hon som alltid pratade lite högre och lite mer, skrattade högre och oftare. Allt för att få tyst på rösterna i huvudet. Men jag ger snart upp. 31 år gammal & här står jag knappt upp. Jag ser Ville & Astrid, två lyckade moment i livet. Mina bästa händelser. För er så måste jag stå upp. Inte erkänna mig besegrad. Det är jävligt svårt just nu. Två ord trycker ner mig extra mycket & gör ångesten och paniken ännu större. 

För sent. 

Operation…

Nu är det ”äntligen” dags att ge det ett försök. Slippa gå runt med en snorig snok hela tiden…

Glad att jag fick ha mina barn hos mig inatt men väldigt jobbigt att lämna ifrån dem imorse. Alla värsta tankar cirkulerar i huvudet på det här med att sövas. Riktigt mycket ångest…. 😭

Do not judge my story by the chapter you walked in on. 

Det är ingen mer än bara jag som vet vad som försiggår inom mig. Ingen annan. Ingen annan som vet vilka tankar som rört sig och rör sig i mitt huvud. Vilka känslor jag har och har haft i min kropp. 

Så alla andras spekulationer & åsikter om mig, bryr jag mig inte om längre. Jag har gjort mina fel, jag står för dem, men det ger inte er någon rätt att döma mig. För ni känner inte mig, ni vet ingenting. Så här står jag nu, bryr mig inte längre. Jag har redan förlorat allt och ligger ner, ni kan sparka bäst ni vill. För ingen smärta kan mäta sig med denna. 

Nytt jobb 

I torsdags så påbörjade jag min anställning ute på Emiliaskolan i Häljarp. Arbetar på en 3-5-årsavdelning och ja är väl rätt uppenbart hur mycket jag trivs med att få arbeta med barn igen?
Dock så är livet bara en uppförsbacke just nu med omöjliga hinder. Får väl bara lära mig att acceptera läget hur jag själv är ansvarig till att ha förstört hela mitt liv..

Men livet går vidare, eller hur? Bit ihop och kör på…