Motgångar

Tycker mest jag tappar mitt fokus hela tiden på de bra sakerna. För motgångarna är så mycket större och mörkare, att jag snart inte vet hur länge jag orkar. 

Jag har alltid varit den glada, den positiva. Jag känner inte henne längre. Hon som alltid pratade lite högre och lite mer, skrattade högre och oftare. Allt för att få tyst på rösterna i huvudet. Men jag ger snart upp. 31 år gammal & här står jag knappt upp. Jag ser Ville & Astrid, två lyckade moment i livet. Mina bästa händelser. För er så måste jag stå upp. Inte erkänna mig besegrad. Det är jävligt svårt just nu. Två ord trycker ner mig extra mycket & gör ångesten och paniken ännu större. 

För sent. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s