Träningsabstinens & ny bil..

Händer väldigt mycket just nu känner jag. Sommaren är det bästa som finns men längtar otroligt mycket till slutet av den. Dels för Bulgarien men mest för att VÅR NYA BIL KOMMER DÅ!
Blir det roadtrip kan jag lova med min efterlängtade suv. Så fin den är!
Slut på skruttbilar nu, äntligen en snygg ordentlig bil. Spricker snart av längtan.. 🙂

Blivit mycket promenader. Dock så saknar jag träning oerhört mycket…
Att gå är inte lika kul men har underbart sällskap iaf ❤

I helgen var både Sanna & Ingela här, grillmys i kollo var det planerat så där satt vi ett gäng och hade det hur trevligt som helst. Klockan var efter tio när jag kom hem med Ville och fick honom i säng. Men så blir det ibland ❤

Annonser

3 veckor

Förstår inte riktigt vart tiden tar vägen…
Samtidigt känns det ju som om hon alltid varit här, börjar landa lite nu..
Fast inte många lugna stunder tyvärr.. Och nu när det är kväll och hon precis har somnat så går jag också och knyter mig. För jag vet ju att om några timmar vaknar hon och sen är det mat varannan timme (oftast) sen upp och hålla morgon vid 6-7 😉

BVC på torsdag igen, dock har det blivit mer ersättning nu senaste två dagarna.
Det gör fortfarande ont när jag ammar och jag får blodsmak i munnen.
Det är mer uthärdligt än när jag hade såren, men hur länge ska det vara så?
Sen tycker jag ärligt talat att om man är iväg någonstans, t ex väla, så är det lättare med ersättningen. Än att gå in och sätta sig i amningsrummet i trekvart..

Imorgon blir det kollo och fortsätta få bort häcken.. Tutti erbjöd sig att komma & hjälpa och det är man mer än välkommen att göra 😀 Kim är ledig så han får underhålla Astrid 😉

Så sant så..

Läste precis om återhämtning efter förlossning; ”efteråt känns det som om msn blivit överkörd av en lastbil”
Huvudet på spiken..
Jag vill bara att kroppen ska kännas normal igen, få tillbaka lite styrka i mage och rygg, sen värker det i skulderbladen & nacken efter amningen så det både räcker och blir över..
Sen är det ju lite så, gnäll inte för titta vad du har i famnen. Och jo, har världens finaste flicka. Men har fortfarande ångest över förlossningen.
Vill bara att den ska släppa, vill helt ärligt glömma den och bara koncentrera mina tankar till henne och enbart känna lycka. Och inget annat.

Så tro mig när jag säger det, aldrig mer.
Och det ger mig också en aning med panik, stress över att detta är sista gången jag upplever allt fina med liten nyfödd. Att aldrig mer få uppleva det.
Vill inget hellre än att känna att jag vill ha en till sen för det kommer vara värt det.

Så, nu fick jag gnällt av mig lite.. Dags att krypa ner i sängen känner jag.
Nio en lördagkväll 🙂